Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rotfruktsstukan - Potatis på vall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
99
den bredare för kålrötter ocb rovor. Längden göres efter bebov.
Gärna lägga vi stukan på en höjd, så att icke vattnet ligger på.
Man har försökt att lägga rör i bottnen och därifrån trätrummor
eller rör uppåt, men erfarenheten har visat, att det går bäst utan
dessa tillställningar.
I skogstrakter täckas stukorna lämpligen med enris, eller där
skogsfällning skett med granris, varpå jord lägges vid båda sidor.
Viktigt är att jag icke täcker stacken strax. Jag täcker med
halm eller enris och lägger därpå blott så mycket jord, att icke
halmen eller riset blåser bort. Sedan låter jag toppen vara på
det sättet ärfda till i december, då det blir 12 eller 15 grader
kallt. Rotfrukterna reda sig gott med den kylan. Ni kan se
att snön, som faller på stukan, smälter. Det beror på att
rotfrukterna svettas. Ilade jag täckt dem fullständigt, så skulle de
ha blivit förstörda.
När det blir smällkallt, som man säger, tar jag upp ett
dike kring stukan och lägger nu på ett nytt lager jord, som
denna gång får sträcka sig även över toppen. Jordlagret behöver nu
vara tillsammans en halv meter. Då ha rotfrukterna svettats ut
och tåla mycket väl täckningen. Men täcker jag dem med ens,
så kan på en eller ett par dagar bela skörden ruttna bort.
Stukorna läggas i prismaform och så högt som det lämpligen
går, 1 till 1,5 meter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
