Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Studiefärd och fest - En hyllning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
ßngo vi till börja med veta att hans namn var J. A. Swanson
och att han slog tegel borta i § ärran västern.
Efter middagen fotograferades hela sällskapet och alla
antecknade sig för ett kort som minne av dagen. Amerikanaren betalade
genast för tio. Gamla mor Sara kunde man omöjligen få tag i
för fotograferingen. Vi hade sett henne klockan sex på
morgonen, då hon i sina träskor sprang omkring för att tillse gårdens
fjäderfä. Nu var hon ute och rävsade hö. Hon ville ej
försumma sina plikter för en festmiddag, fast hon nu hade hos sig
det största sällskap som dittills samlats för att beskåda hennes,
sonens och sonhustruns livsverk.
Svensk-amerikanaren måste resa tidigare än vi andra, och när
ban satt sig upp i vagnen föll det oss in att hylla honom som
en ädel representant för de landsmän* vilka brutit upp nya stater
på andra sidan oceanen. Vi samlade oss omkring hans vagn, och
gjutmästaren Ivar Karlqvist från Eskilstuna tolkade våra känslor.
Mister Swanson tog av sig hatten, vilken ban annars gärna lät
sitta kvar på huvudet, och reste sig i vagnen. Medan så denna
rullade bort sjöngo vi alla: »Du gamla, du fria». Körsvennen
berättade sedan att mr Swanson blev rörd till tårar, ocb den
törsta lilla flicka ban mötte på vägen överraskades av att få en
blank tvåkrona stucken sig i handen.
Vem var denne stillsamme oeh anspråkslöse man? En son
av Småland, utvandrad för fyrtio år sedan, hade ban berättat.
Miljonär, troligen ett par gånger om, kunde vi förstå senare.
Senator, medlem av staten Minnesotas överhus, således icke mr
Swanson, utnn Honourable J. A. Swanson. God vän och kamrat
till svenske guvernören John Johnson, vid denna tid på allvar
ifrågasatt till den amerikanska världsmaktens överhuvud.
En hyllning.
Kvällen blev en hyllning åt de stora krafterna på Ugglehult.
Kulörta lyktor voro tända på verandan. Alla besökare ordnade
sig på fyrdubbla led. I spetsen bars på en stång mellan två
man en stor lykta och efter den följde två spelmän med fioler.
Därpå defilerade truppen under sörmlandsmarschens toner. Eörst
bad man att få se mor Sara for att burra för henne. Det gick
icke för sig. Hon är en ordentlig människa och hade redan lagt
lig. Kanske vaknade hon ändock ett slag vid de leverop, som 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
