Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Svenskar och ukrainare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade jämväl den äran att få bli en af dem, hos hvilka dr Nyström
inhämtade sina upplysningar. Kärnpunkten i denna broschyr,
nämligen frågan om en själfständig ukrainsk stat,
blef redan då föremål för diskussion. Jag erinrar mig ännu i dag
doktorns artigt tillbakahållna förundran öfver djärfheten i detta
postulat. Händelsen ligger dock ungefär 14 år tillbaka i tiden,
och ukrainarnas namn var då nästan obekant i Europa. Och så
kommer en ung man och talar om skapandet af en själfständig
ukrainsk stat från Karpaterna ända ned mot Kaukasus, från 43 gr.
nordlig bredd ned till Svarta hafvet och Azovska sjön...
Sedan denna tid har dock mycket förändrats, såväl i
Östeuropas faktiska förhållanden som ock i Europas allmänna opinion.
Just under denna korta tidrymd ha ukrainarna att uppvisa en
oerhörd omhvälfning. De ha ”hunnit fatt historien med
sjumilastöflar”. I de båda första ryska riksdumorna ägde de starka
sammanslutningar af ukrainska riksdagsmän, klubbar, räknande
ungefär femtio medlemmar. Ukrainarna fyllde under denna tid
Sibiriens etappstationer och fängelser och vände mot sig hela det
nationalistiska Ryssland, samma Ryssland, med hvars sträfvande
till isfritt vatten det fortgående förintandet af Finlands
själfstyrelse tyckes höra samman på ett sätt, som väl är värdt
uppmärksamhet på andra sidan om Torne älf... I Österrike, där
ukrainarnas antal blott uppgår till 4 1/2 millioner, förmådde de trots
polska intriger ernå ett betydande inflytande i det österrikiska
riksparlamentet och i den galiziska landtdagen. Samtidigt med
att dessa tecken till nationell aktivitet trädde i dagen, började
ukrainarna eröfra den plats, som tillkom dem i den allmäna
europeiska opinionen. Svenskarnas rasfrände, B. Björnson,
var en af de första, som förskaffade den förtryckta ukrainska
jätten gehör i Europa. Den andre framstående mannen var
Jaurès, som öppnade spalterna i sin ”Humanité” för diskussion
af den ukrainska frågan. Äfven G. Brandes, som tillförene
varit intagen af fördom i detta afseende, började uttala sig
sympatiskt om den ukrainska rörelsen. Nästan samtidigt började
pressen i Tyskland, England och till och med Japan
intressera sig för den ukrainska rörelsen i den mån den var förenad
med frågan om Rysslands försvagande.
Det världskrig, som för närvarande utkämpas, har just nu
gifvit den ukrainska frågan aktualitet. Allt starkare gör sig den
tanken gällande, att den genom slaget vid Poltava 1709 förintade
östeuropeiska jämvikten endast kan återställas medelst
återupprättandet af den ukrainska staten. Därigenom skulle åvägabringas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
