Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. HISTORISK ÖVERSIKT - Ukrainas historia till 1800. Av Mychajlo Hrusjevskyj - 2. Ukraina under litauisk och polsk överhöghet - 3. Kosackväsendet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYCHAJLO HRUSJEVSKYJ: UKRAINAS HISTORIA TILL 1800
En försoning mellan de båda kyrkorna kom skenbart till
stånd genom den i Brest 1596 ingångna kompromissen, varigenom
en god del av ukrainarna och vitryssarna ställde sig under den
romerske påvens överhöghet (uniaterna). Men härigenom
skärptes i själva verket motsatsen mellan katolicismen och ortodoxien,
och uniaternas kompromiss blev en bidragande omständighet
till uppkomsten av en synnerligen märklig företeelse i Ukrainas
och det östra Europas socialpolitiska historia: kosackväsendet.
3. Kosackväsendet.
Kosackväsendets uppkomst. — Resningar mot Polen. — Zaporogrepubliken
i Sitj.
Kosack, kozak, är ett sannolikt turkiskt ord, som betyder
kringströvande knekt, men liksom det likbetydande s/dslaviska
låneordet hajduk fick det en nationell klang och blev ett svävande
uttryck för en nationell idé, som visserligen var undertryckt,
men icke kunde helt och hållet förkvävas.
Detta ukrainska kosackväsen, som uppstod i det forna Kievska
furstendömet på 1400-talet, var närmast en följd av bondeståndets
utarmande. Av ekonomisk nöd och fruktan för tatarerna måste
folket fly, ty varken Polen eller Litauen bekymrade sig om dess
öde, och smärre garnisoner funnos blott i några få städer, såsom
Kiev, Kanev, Tjerkasy, Zjitomir och Braslav. Folket måste sluta
sig samman till självförsvar mot de från söder påträngande
tatarerna (Mengli Girej skövlade Ukraina 1482), och till de bördigare
trakterna vid Dnjeper, Vorskla, Orel och Samara lockades om
sommaren allehanda löst folk för att idka jakt och fiske.
Kosackerna voro sålunda ursprungligen icke ett stånd eller en klass,
utan blott en tillfällig organisation, hoprafsad ur olika
samhällslager och nationaliteter. Även adelssöner lockades till detta
friluftsliv, men grundstommen var dock ukrainska bönder och
småborgare, och alla måste bekänna sig till den ortodoxa läran.
Sitt centrum fingo kosackerna i Sitj — så kallades deras på
någon av Dnjepers holmar nedanför Kiev belägna lägerplats. Enär
dessa holmar — den viktigaste var Chortytsa — voro belägna
på andra sidan om porohy, »trösklarna» eller katarakterna i
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
