Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. HISTORISK ÖVERSIKT - Ukrainas historia till 1800. Av Mychajlo Hrusjevskyj - 5. Ruinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MYCHAJLO HRUSJEVSKYJ: UKRAINAS HISTORIA TILL 1800
hade vid sin sida en starsjina. Varje polk bestod av flera sotni
(centurior, ursprungligen 100 man), som under sig hade kureni
(troppar).
Redan tidigt spårades ock kampen mellan den kosackiska
demokratien och starsjinans oligarki samt kontrasten mellan
republikanska regeringsformer och den militära diktaturen.
Starsjinan fick övervikt över radan, men blev själv ett verktyg
för hetmanen. Själva folket, som var spritt över ett ofantligt
område, utestängdes från offentliga värv, och hetmanen blev
slutligen en moskovitisk byråkrat. Den sant demokratiska
andan fortlevde blott hos zaporogerna i Sitj, men där urartade den
till anarkistiskt självsvåld. Val och överläggningar av dessa
krigiska, dryckeslystna tovarisji (»kamrater») — inalles voro de
minst 13,000 man, fördelade på 38 kureni (kaserner) — skedde
under skrik och tumult, men atamanen fick faktiskt all
myndighet under sin korta ämbetstid. För tillfällig krigstjänstgöring
inkallades ock zimovniki, d. v. s. zaporoger, som om vintrarna
bodde utanför Sitj som jordbrukare och fiskare.
Återstår oss nu att kasta en blick på ruinens kaotiska
företeelser efter Chmielnitskyjs död.
Ehuru dennes son Juryj hade den stora massan på sin sida,
valdes till hetman Vyhovskyj, vilken genom traktaten i Hadjatj
1658 lyckades få ortodoxien jämnställd med katolicismen.
Hetmanstjina (den vänstra Dnjeper-stranden, omfattande Kievs,
Tjernigovs och Poltavas nuvarande guvernement) skulle uppgå
i trialismen Polen-Litauen-Rus. Vyhovskyj slog moskoviterna
vid Konotop 1659, men kunde ej utnyttja segern. Missnöjet
med polackerna växte, och han måste avstå sin bulava
(het-manstav, spira) åt Juryj Chmielnitskyj, som förlikte sig med
Moskva, men i sin ordning fick vika för Tetera. Genom freden
i Andrudsovo 1667 delades Ukraina i två läger: det vänstra
Dnje-perlandet blev en rysk vasallstat, det högra förvandlades till
ett polskt territorium, sedan turkarna 1699 definitivt avstått
från Ukraina. I det östra Ukraina uppträdde Bruchovietskyj,
vilken personligen uppvaktade tsaren. Han efterträddes av den
samvetslöse Mnohohrisjnyj, som förvisades till Sibirien 1672
och efterföljdes av Samojlovytj, vilken 1687 delade samma öde,
då han störtades av Mazepa. I det västra Ukraina sökte den
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
