Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. KULTUR - 2. Folkbildningen. Av Ivan Pankevytj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
iv. kultur
och skoltvånget. Den ryska regeringen tolererade ännu, att
skönlitterära verk trycktes på ukrainska, men var skonlöst sträng,
då det gällde alster, som kunde bibringa folket en verklig
upplysning. Först i början av 1800-talet, efter
bondeemancipationen, kunde man börja tänka på att förverkliga det
Kyrillo-metodievska sällskapets humanitära folkupplysningsprogram. I
byarna grundades söndagsskolor och i städerna privata skolor,
varjämte populärvetenskapliga böcker utgåvos. Men dessa
ansatser kvävdes snart, och först efter den ryska revolutionens
utbrott 1905 tycktes en ny dag randas. Redan 1895 lyckades
ukrainarna utverka, att ukrainska böcker fingo utgivas enligt
den officiella ortografien, och för folkbildningen grundades två
populärvetenskapliga förlag, det ena »Vik» (århundradet) i Kiev
och det andra i Petersburg.. Det senare utgav till 1918 80
folkupplysningsskrifter i flera upplagor med tre till tjugufem tusen
exemplar. De omfattade en mängd vetenskaper: ekonomi,
hälsovård, historia och geografi, litteratur, språk, elementära
skolböcker o. s. v.
Samtidigt begynte också kampen för det ukrainska språket
i skolorna, och denna rörelse blev allt starkare, sedan zemstvo
(landstinget) i Poltava och Tjernigov hade uttalat sig därför,
och det gick så långt, att många ukrainska lärare självmant
införde ukrainskan som undervisningsspråk i folkskolorna.
Exemplet följdes av läroverken och universiteten (i Kiev, Odessa
och Charkov). Den ryska skolan är som bekant mycket efterbliven,
och allra värst var det i Ukraina. I hela Ryssland fanns det år
1897 22,9 % läs- och skrivkunniga, men i Ukraina blott 19,3 %.
För att fylla denna kännbara lucka grundades på enskild väg
upplysningsföreningar, prosvity, i de större städerna för utgivande
och spridande av] populärvetenskapliga skrifter, och härifrån
spred sig rörelsen till landsorten, där bibliotek och folkteatrar
inrättades. I samma goda syfte verkade på ekonomisk väg de
kooperativa föreningarna, och flera bokförlagsbolag bildades.
Allt detta kunde den ryska regeringen icke se med blida ögon,
och den fann lätt en förevändning att upplösa alla ukrainska
folkbildningsföreningar. Förföljelserna började 1907 och
kulminerade vid krigsutbrottet. Alla bokförlagsföreningar,
offentliga bibliotek och vetenskapliga institutioner stängdes, och det
58
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
