Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. LITTERATUR - Den ukrainska litteraturen. Av Sergij Jefremov - 3. Den ukrainska folkpoesien. — Historiska folkvisor. — De nationella kobzarerna. — Folklyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sergij jefremov: den ukrainska litteraturen
skij, Bodjanskij, Kulisj m. fi., som samlade ett mycket rikt
material. Den i Kiev grundade sydvästra avdelningen av K.
ryska, geografiska sällskapet, som räknade bland sina medlemmar
sådana vetenskapsmän som Tjubinskij, Dragomanov, Lisenko,
Rusov m. fi., gav dock först möjligheten till en systematisk
utforskning av Ukraina. Genom denna filials våldsamma
stängning av den ryska regeringen måste dessa studier åter överlämnas
åt privata initiativ, i främsta rummet den 1882 i Kiev grundade
tidskriften »Kievskaja Starina», tills det 1908 i Kiev stiftade
vetenskapssamfundet, Naukovo tovaristvo, lyckades samla ett
ofantligt material, varigenom den ukrainska folkdiktningen nu
kan fullständigt överskådas.
Här skola företrädesvis de historiska folkvisorna tagas i
betraktande, icke blott därför att de i och för sig ha betydande
värde, utan ock emedan dessa folkdikter bäst återspegla det
nationella medvetandet, varemot sagor, legender och andra
traditioner oftast äro endast variationer av allmäntmänskliga motiv och
omarbetningar av s. k. rörliga ämnen, som endast ha sekundärt
intresse för Ukraina. Just i framställningen av nationella
tilldragelser och i återgivandet av det nationella känslolivet
framträder skarpast det karaktäristiska, som skiljer det ifrågavarande
folket från andra nationer.
»Visan i Lillryssland», skrev Gogol, »är allt: både poesi
och historia och förfädrens gravkummel.» Och i själva verket
komplettera de ukrainska folkvisorna förträffligt de historiska
minnesmärkena och dokumenterna och förläna dem en levande
karaktär, varförutan dessa skriftliga intyg bleve oss ofattbara.
Det levande ordet, som har överlevat århundradenas stormar,
bevarar åt oss den äkta tidsandan, själva doften av tilldragelserna.
De ukrainska folkvisorna låta flydda tiders typiska händelser
stå upp i friska färger med deras fröjder och sorger, och folkets
hela historia får i denna belysning en ny, djupare betydelse.
Den äldsta ukrainska historien är bevarad åt oss i
folkdiktningen endast genom fragment av rituella visor, särskilt de s. k.
koljadkg (jul- och nyårsvisor). Här finns det inga bestämda
tilldragelser eller personer, utan folkets gemensamma liv tecknas
här i allmänna, starkt utmejslade konturer. I Ukraina ha vi
inte kvar något, som erinrar om de storryska bylinorna (folkliga
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
