Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. LITTERATUR - Den ukrainska litteraturen. Av Sergij Jefremov - 5. Nationalskalden Sjevtjenko - 6. Kampen mellan Petersburg och Kiev. — Franko. — Dragomanov. — Den ukrainska teatern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
v. litteratur
hinder i vägen, och 1863 utfärdades Valujevs beryktade
cirkulär om det ukrainska språkets »obefintlighet». Den ukrainska
litteraturen gjorde dock framsteg, och dess ledare efter Sjevtjenko
blev den energiske, mångsidige P. A. Kulisj (1819—97),
kritiker, poet, vetenskapsman. Han skrev den första romanen på
ukrainska »Tjornarada» (1857) och översatte Shakespeare, Byron
m. m. Tyvärr dukade han andligt under i den ojämna kampen
och svek på 1870-talet sina gamla ideal. Han är kanske den mest
tragiska figuren i Ukrainas nya historia, men hans litterära
förtjänster äro höjda över allt tvivel.
En framstående folkskildrare i Gogols stil var A. P.
Storo-zjenko (1805—74), likaså D. L. Mordovtsev (1830—1905), men främst
står Maria Markovgtj (1834—1907, Marko Vovtjok), vilkens
mot livegenskapen riktade byskildringar översattes till ryska
av IvanTurgenev. Tyvärr tystnade hennes litterära stämma snart,
men hennes originella stil fick flera efterföljare, däribland A. J.
Konisskyj (1836—1900), känd som den bäste
Sjevtjenko-bio-grafen. Den talangfulle A. P. Svidnitskyj (1834—71) var den
förste, som skildrade det ukrainska prästerskapets vardagliga
liv. Som idyllisk poet gjorde sig J. P. Sjoyolev (1824—98)
bemärkt, L. J. Gljebov (1827—93) genom nationella fabler och S. P.
Rudanskyj (1830—73) genom sin djupa lyrik. I Galizien framstod
Osip Fedkovytj (1834—88) genom sina sunda skildringar av
huzulerna, det karpatiska bergfolket, som väckte Turgenevs
beundran. Och det behövdes litterära krafter för att motstå den
på 1860-talet åter uppspirande reaktionen.
6. Kampen mellan Petersburg och Kiev. — Franko. —
Dragomanov. — Den ukrainska teatern.
Genom de stränga åtgärderna i Ryssland nödgades de
ukrainska författarna på 1860-talet söka sig väg till Galizien. Men icke
heller i tsardömet kunde reaktionen hålla sig länge. Den ukrainska
intelligensen organiserade sig, och i Kiev samlade sig så
framstående vetenskapsmän som Antonovytj och Dragomanov,
konstnärer som Lisenko och Staritskyj, och den 1872 öppnade syd-
84
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
