Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En nyårsafton...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULF II
lyste i ny förgyllning. Där låg officeren som
stupade i sista kriget. Han stavade fram hans namn
på den vittrade grå stenen. Och där borta, vid
de gamla gravkoren, där lekte han sina första lekar
och där lärde han sig stå på ett par skridskor.
Då våren kom med sina ljusa kvällar, stannade man
kvar mellan de knoppande lindarna. Där
levererades de stora slagsmålen med de andra skolornas
pojkar och där mötte han en kväll sin första stora
kärlek. Han såg ännu hennes röda klänning skymta
mellan träden och han hörde hennes skratt. Vart
tog hon vägen? Vad hette hon?
Han gick vidare in bland de höga husen.
Människorna ströko brådskande förbi honom.
Helgdagskvällens alla bestyr gav staden sin stämning
av oro och brådska. Man trängdes i de upplysta
affärerna, man pratade och skämtade och önskade
varandra en god helg. Ibland följde han med
strömmen, ibland gick han emot den. Såg
människorna utan att se dem. Det var icke dem han
sökte i sin barndoms stad. Han stannade framför
ett gammalt hus, som låg där i mörkret i ett hörn
skilt från de andra. Han kände igen det, den gamla
porten, med sina järnbeslag, ja, portklappen med
sin ring och kula av järn. Han hade velat smeka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
