Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Huset ägdes...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULF II
Där kommo några små lampor, som lyste gult
mot den svarta väggen och strax kände de sig
lugnare, nu måste det inte vara långt kvar. Där
lyste också skenorna vita mot jorden, nu måste
de snart vara framme.
Ulf kände plötsligt en varm ånga i sitt ansikte och
så var det något som slog omkull honom och
pressade honom mot en hård vägg. Han höll händerna
för ansiktet. Omkring honom, där han låg, dånade
och brakade det som om hela staden var på väg
att ramla över honom. Han låg alldeles stilla med
slutna ögon och i hans hjärna tumlade bland alla
orediga, virriga tankar bitar av hans aftonbön —
Gud som haver barnen kär, se till mig som liten
är — lyckan kommer, lyckan går —
Dånet och oväsendet upphörde. Ulf hörde nu
bara ett starkt väsande ljud, som susade i hans
öron och då han såg upp, lyste emot honom ett
starkt ljus, som hastigt försvann. Så blev allt tyst
som förut. Han trevade med handen framför sig,
kände Gunnars röck och viskade:
— Är det över? Har det gått förbi? Han hörde
Gunnar svara:
— Ja visst, det var bara tåget. Nu gå vi vidare.
— Jag vill hem, låt oss vända, sade Ulf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
