Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En vinterkväll...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 HASSE Z.
— Är han död? viskade han sakta.
— Ja, sade Gunnar, han dog i går. Fort, så
går vi innan någon kommer.
Ulf sprang hem, tvärsöver gatan, in genom den
mörka porten och uppför trapporna, där
friherrinnan redan hade släckt ljuset. Hans hjärta klappade
häftigt — kom då ingen och öppnade, så att han
kom ifrån detta hemska mörker! En nyckel vreds
om, dörren gick upp och han tumlade in.
Som alltid, då något hänt, som skrämde honom,
var modern den som fick lugna honom. Han kunde
inte berätta vad som skett, han var bara så djupt
förtvivlad och så trött. Han grät sig till sömns
som då han var riktigt liten, men mitt i natten
vaknade han och då stod hela kvällen med alla
dess händelser fullt klar för honom. Han mindes
alltsammans. Och ingenting var som han ville att
det skulle vara. Den gamla svarta pråmen var ingen
stolt seglare på havet, det bodde inga eskimåer i
droskkuskarnas hydda och Barmhärtigheten var
bara av snö och vem som helst kunde slå huvudet
av henne. Och så lille Oskar — varför hade han
dött? Varför skulle man dö? Mormor hade dött,
men hon var ju så gammal. Och varje dag var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
