Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hildur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 80 HASSE 2.
digt togo de av sina rockar och hälsade på övligt
cirkussätt den ungdomliga publiken. Klädda i röda
trikåer med paljetter kring hals och bröst utförde
de sina konster slött och mekaniskt. Deras långa,
seniga kroppar, där varje linje skrek om fattigdom
och svält, gjorde ännu sin tjänst för några
kopparslantar. Den störste av karlarna var tandatlet.
Han tog en av de tunga stolarna mellan tänderna
och svingade den med huvudet runt, runt i luften.
Det stora bordet bar han med tänderna några
varv runt positivet. Han fick till och med en
applåd. Den unga flickan slog några volter på
mattan och så var programmet slut. Tandatleten
strök ned slantarna från tallriken, stoppade dem
i fickan och så gav man sig i väg till en ny scen.
Gården blev tom som förut. Det var bara lilla
Hildur som satt kvar i hörnet nere vid bakgården.
Hon hade redan glömt konstmakarna och lekte nu
med en liten docka, som hon ömt och varsamt
klädde av och på. Plötsligt hörde hon en vissling,
som kom från ett av fönstren i gathuset. Hon såg
upp lyssnande till en signal, som hon väl kände
och förstod. En gosse ungefär så stor som hon
själv satt i fönstret och ropade till henne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
