Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stora vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ULF I125X
är nog klok att inte göra det ännu värre. Han
tar sin tupp under armen och promenerar ut från
arenan utan att förlora ett uns av sin värdighet.
Väl ute i ryttargången glömmer han den vanliga
visiten i schweitzeriet och springer direkt upp i
sin loge. Där får han upp tuppen på sitt lilla
toalettbord och sätter sig själv på stolen framför.
De två artisterna se varandra i ögonen utan att
blinka och Olschansky säger:
— Nej, min lilla vän, det här duger inte! Om
man åtagit sig ett arbete skall man också utföra
det. Inte strejka vid cirkus! Det går inte. Med
vänlig hand stryker han tuppen över huvudet
och nedåt halsen, och då gör han en högst viktig
upptäckt. Runtom den smala halsen sitter hårt
spänd en grov gummisnodd. Där låg hemligheten.
Tuppen kunde inte gala med den snodden om
strupen. Den gav inte plats för något galande.
Olschansky skar snabbt av snodden och med ett
kom nu på en gång allt det galande, som skulle
ljudit där nere på arenan. Och nu inträffade något
ännu egendomligare — Olschansky skrattade,
skrattade så hemskt och onaturligt som endast en
människa som aldrig skrattat förr, kan göra.
Tuppen tystnade av förvåning, kanske av skrämsel,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
