Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
0, att som du jag hade vingar, kunde
Mig lyfta upp i etherns rena rymder
Och der min kärlek och min längtan tolka.
Min kungakrona med dess gyllne ringar
Jag glad vill byta ut mot dina vingar!
Åter försjönk han i djupa tankar. Han tänkte
på sin aflidne konungslige vän Fredrik den folkkäre
af Danmark, och det var som om en stämma från en
annan verld tillhviskade honom att äfven han skulle
för tidigt ryckas hort från det folk, som han så in-
nerligt älskade.
Fogelsången fortfor. Dufvan kuttrade, hämplin-
gen, steglitsan, grönsiskan, bofinken uppstämde
rundtomkring honom sin enkla melodiska sång,
på något afständ hördes gökens monotona läte.
Kung Carl gaf åter sin upprörda sinnesstämning
hunden form.
— Förunderligt! Bevingad sångarkor
Tycks här ha möte stämt. Månn för att hyllning
Åt kungen gifva? Ja, naturens konung,
Men ej den svaga varelse, hvars purpur
För dem har tusenfaldigt mindre värde
Än guldet ströddt på minsta fjärils vinge.
— Jag dig förstår, du lätta foglaskara,
Snart skall som du på vingar bort jag fara,
Men ack, på dödens vingar. Ej jag rädes
För grafvens mörker, snarare jag glädes,
Ty när en gång af döden lösas banden,
Som mig vid stoftet fäst, skall fria anden
Som fogeln lyfta sig från jordens grus
Och glad sig svinga till guds faders hus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
