Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
II.
Detta sällskap utgjordes af ett äldre par, hvars
yttre förrådde en jemn borgare från landsorten med
sin hustru, en ung och ganska vacker flicka, tydligen
deras dotter, samt en undersätsig ung karl, hvars
grofva, något sotiga händer antydde smeden. Denne
sednare bar en stor korg.
Då de från den tjocka skogen kommo in på den
öppna planen, kastade den gamle borgaren en förnöjd
blick omkring sig.
— Här tror jag att vi kunna slå oss i ro en
stund, — sade han. — Här är ett klippblock, som
tyckes liitsatt för att duka upp på, och sjelfva hund-
turken har icke mjukare soffor att hvila på än dem,
hvilka gräset här erbjuder. Vi ha redan traskat nog
omkring i skogen och min mage är tom som en bälg
på måndagsmorgonen. Sätt korgen ifrån dig, Janne.
Den. tilltalade lydde tillsägelsen och svarade
med något vresig ton:
— Både armar och ben behöfva lilla supen som
konfonium. Det är ett godt stycke att larfva hit
från Jerfva, när man på ena armen släpar en korg
med bortåt ett halft svin och åtskilligt annat godt
uti, och på den andra har hängande ett qvinnfolk,
som väger lika mycket, helst somhvarje duglig smed
ju är en dålig tuftrampare. Jag vill lieldre sko ett
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
