Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enda barn, — sade smeden, — och eftevlemna en
ofyllbar tomhet i hemmet.
— Ja, det vete gud att det gör, — svarade kungen
sorgset.
— Din hustru sörjde väl mycket öfver lilla gos-
sens död? — frågade frun.
— Ja!
— Arma moder!
— Du är ju maskinarbetare, broder Calle, —
sade smedgesällen snusförnuftigt, — och då bör du
väl kunna finna råd för sorgen också.
— Huru så, min vän Hammarstedt?
- Har du lärt din hustru yrket? — frågade
Janne.
— Hvilket yrke?
— Smeds- eller maskinyrket naturligtvis.
— Hej, det förstår hon sig icke på.
— Ställ henne då i verkstaden och sätt ham-
marn i handen på henne, så svettar hon snart ut
sorgen.
Kungen smålog.
— Tål att försöka, — sade han skrattande.
— Tro mig att kuren hjelper, — försäkrade
gesällen och tilläde med en ton, som vittnade om er-
farenhet: — När jag någon gång druckit ett glas ’för
mycket om aftonen och det om morgonen bultar i skallen
som i en kopparstagareverkstad, så svänger jag släg-
gan så att det hviner genom luften, och innan en
halftimma gått, är hjernan åter klar som en gryn-
välling. De sprakande jerngnistorna hjelpa för allt
ondt.
— Tack för upplysningen, sade kungen.
— Ingenting att tacka för, — menade Hammar-
stedt; — ett godt råd kostar icke pengar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
