Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
kungens porträtt! Jag har ju hållit på att komma i
slagsmål med sjelfva kungen! Hvad skall det nu
blifva af mig!
Han slog sig förtviflad för pannan med sådan
kraft, att kungen blef allvarsamt rädd för att han
skulle krossa pannbenet, om han förnyade slaget.
Det är ej så farligt, Janne Hammarstedt. —
tröstade han. — Du är en rask pojke och jag tycker
om dig.
— Hurr . . . ! — utbrast ånyo gesällen, öfver-
gående från förtviflan tiil höjden af förtjusning, men
kungen satte handen för hans mun och sade skrat-
tande :
Tyst, tyst, min vän, det är blott i landsorten
man hurrar livarje gång man får se en kung; här och
i Stockholm ser man honom dagligen och kan således
icke alltid hurra för honom.
— Hvarföre icke det? — frågade Janne Ham-
marstedt förundrad.
Han ansåg att hurrarop borde följa en kung som
skuggan följer andra menniskor och han. trodde fullt
och fast att kungen icke kunde gå utom dörren utan
att entusiastiska hurrarop genljödo omkring honom.
Derföie att ett sådant hurrande blifver en-
foimigt både för kungen och för hurrabasarne, —
svarade kung Carl leende.
’ ^aS måste således vänta med att* hurra tills
jag kommer hem, — sade Hammarstedt med bestämd
ton, — ty hurra för kungen det skall och det måste
jag och det så att fönsterrutorna skola springa i det
glada Småköping. Och jag skall sammankalla hela
stadens ungdom och berätta att jag talat med kungen,
att jag tagit honom i hand.
Och druckit brorskål med honom, — inföll
kungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
