När spårvagnarna ej kunna hitta på något annat biljett- och kontrollsystem än ett sådant, som nödvändiggör att golvet i vagnen ständigt ligger fullstrött med papper i olika färger, så är detta en ren skandal. Efterhand förslöas trafikanternas känsla av obehag över att se detta, och när de komma ut i det gröna, finna de bara i sin ordning att kasta smörgåspapperen omkring sig - de ha fått lära sig av det av kommunen auktoriserade spårvägsbolaget.
Åtminstone borde konduktörerna förbjudas att kasta partibiljetternas talonger å golvet.
- - -
Se på konduktören i spårvagnen, när du säger ditt "tack!" som svar på hans "Var så god!" vid kvittots överlämnande. Gör du ej det, visar du honom ringaktning. Och endast dumma människor ringakta dem som utföra ett samhällsnyttigt arbete.
- - -
Även om du sprungit emedan du varit sent ute, och följaktligen är andtruten, är det ej nödvändigt att inne i vagnen giva dina medresande någon föreställning i blåsbälgens sätt att arbeta. Stanna ute på plattformen och djupandas en stund.
Än mindre bör du, om du blivit svettig, pusta och torka dig inne i vagnen. Även om din utdunstning ej är illaluktande, är åsynen av en dylik procedur inte behaglig för dem, som ej kunna undgå ditt sällskap.
- - -
Spårvagnen har en gång i mitten. En dam satt ytterst mot gången och ställde därvid sitt paraply så, att ingen kunde komma förbi henne utan att göra en omväg. Vare sig hon handlade av tanklöshet eller av ren hänsynslöshet - till fint folk får hon ej räknas.
Sitt ej med benen i kors i spårvagnen (omnibusen, tåget). Vad en dam beträffar, får man den uppfattningen, att hon avser att exponera sina vackra ben - om hon har sådana - och koketteriet bör ha smakligare och för hennes intelligens mera smickrande former. F. ö. ta herrar som damer upp större plats med korslagda ben än då de sitta städat och göra det alltså obekvämt för medpassagerarne.
Sitt ej på snedden i spårvagnen. Då tar du upp onödigt stor plats. Sitter du närmast väggen, flytta dig då alldeles intill densamma. Det tomrum, som finns mellan dig och väggen, förminskar din medpassagerares eller dina medpassagerares platser.
- - -
Om alla sittplatserna i spårvagnen äro upptagna och någon äldre person kommer in, avstår självfallet närmast befintlige yngre person sin sittplats åt den inträdande.
Man reser sig ej upp vid den hållplats, där man ej ämnar avstiga, ty då narrar man konduktören att onödigtvis stanna spårvagnen.
- - -
Skall en herre alltid stiga upp och lämna plats för en i den fyllda spårvagnen inträdande dam?
Jag skall ej svara ett obetingat ja på frågan.
En herre skall alltid ihågkomma, att kvinnorna äro fysiskt svagare än männen och alltså bereda dem den förmån vartill detta berättigar. Men det betyder ej, att en gammal grå herre, som kommer rätt från sitt arbete, skulle stå i spårvagnen för att bereda en ung jänta tillfälle att sitta.
Spårvagnen trafikeras mest av personer, som färdas till eller från sitt arbete. Det är arbetare som arbetare och eftersom kvinnan vill fordra lika lön för lika arbete, mena en del herrar, att hon ej heller är berättigad till någon företrädesrätt till sittplatserna i spårvagnen.
Det ligger något i det där resonemanget, men en herre skall dock, om han ej är allt för trött eller utarbetad, stiga upp för att låta en dam sitta. Det blir skyldighet, om det är fråga om en äldre dam eller en mor med barn.
Den, som blir föremål för en dylik artighet, måste tacka förbindligt därför. Tyvärr är det ej sällsynt att damerna så fullständigt brista i uppfyllandet av denna skyldighet, att de ej tacka alls eller - vad ännu värre är - tacka med en torr min eller nackknyck, som säger att det hade de bara väntat. Det är sådana ouppfostrade damer, som kommit en massa herrar att underlåta att i spårvagnen visa damerna den artigheten att avstå från sittplats åt dem.
- - -
På sista sätet i en öppen spårvagn i Stockholm satt en äldre herre. En gammal dam kom och skulle stiga upp. Det fanns ingen plats. Den äldre herrn steg upp, lämnade sin plats åt henne och ställde sig bredvid, tydligen okunnig om att detta var konduktörens plats. Då konduktören kom, röt han: "Nej, här är fullt!" Han svor inte och kallade inte den gamle idiot, men tonen var ytterst ovänlig och ögonen formligen sprutade etter.
Jag kom ovillkorligen att tänka på de bekanta orden, att en svensk anser det som en skyldighet att vara ohövlig så snart han fått en uniformsmössa. Konduktören var en helt ung man, som alltså förmodligen nyligen genomgått fälthögskolan. Då var han säkerligen ej så belåten med att hunsas av löjtnanten, men när han nu kommit i allmän tjänst, hunsade han allmänheten. "Far över mor, mor över mig, och jag över katten", sa' pojken.
- - -
Om du är så dåraktig, att du riskerar liv och lem för att vinna några sekunder genom att hoppa av en spårvagn i gång, så iakttag åtminstone en viss försiktighet. Hoppa aldrig från en vagn, som har andra vagnar efter sig! Se dig noga omkring, så att intet fordon kommer farande strax bakom spårvagnen! Låt alltid den fot du har ytterst först taga marken! Släpp ej handtaget förr än du har nått marken. De flesta olyckor inträffa enligt en känd trafikman därigenom, att den oförsiktige hoppar av hur som helst utan att se sig om samt låter innerfot först taga marken. Härav korsa sig benen lätt, och man måste ovillkorligen, om farten är någorlunda stark, snubbla över sitt andra ben.
Från elektriska tåg och dylika fortskaffningsmedel kan man avstiga även från höger sida, men då stiger man ned på högra foten.
Hoppa aldrig från en spårvagn om gatan är hal eller fuktig! Kom alltid ihåg, att du därmed endast vinner en bråkdel av en minut, men samtidigt riskerar att bli krympling för hela ditt liv!
- - -
Om du är ofärdig, om du har svårt att röra dig på grund av fetma, reumatism o. dyl., eller om du har mycket att bära, begär då ej att få komma först ur tåget eller spårvagnen. Ty då kan en hel vagn få vänta medan du använder längre tid än alla andra för att komma ned. Mångens tid kan vara så dyrbar, att en halv minut betyder något, och du blir föremål för en ovilja, vars berättigande ej kan förnekas.
- - -
Även om det är tillåtet att röka i spårvagnen, begagna dig ej av tillåtelsen, om du är en gentleman. Detta i synnerhet om sommaren i den öppna släpvagnen. Både rök och aska genera då alla dem, som sitta bakom rökaren.
Naturligtvis har man ej rätt att med brinnande cigarr eller cigarrett
inträda i en spårvagn, där rökning är förbjuden. Ty sitta en eller
flere personer med en rykande giftpinne i handen, blir ju
rökningsförbud helt och hållet illusoriskt. Och det är ej nog med
luftförgiftningen. Det har sålunda också upprepade gånger hänt, att
tobaksterrorister tänt eld på kvinnliga medpassagerares klänningar.
