Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Artist! Nej gudbevare mej! Då får han inte bo
hos mej. Gå sin väg! Dä bodde en artist hos mej
tre veckor i våras och han smet ifrån betalningen.
Jag var så dum och godtrogen, så jag tog inte i
förskott. Nej artister, d’ä ett byke, dä! Han gick
ändå på Valand och såg så fin ut och kunde lura
mig så skamligt!
— Hör nu frun! sade jag, och jag tror att jag
nästan hade tårarna i halsen. Jag skall berätta som
sanningen är. Jag har inte mer än en och tjugufem
och vet inte, var jag skall få pengar ifrån. Men jag
kan arbeta och skall nog skaffa pengar om ett par dar.
Se här — och jag låste upp kappsäcken. Här har jag
två fina kostymer och skjortor och kragar. Behåll
kostymerna tills jag hinner tjäna ihop en slant, men
låt mig stanna kvar.
— Har han inga bekanta i stan?
— Inte en kotte!
— Håhå, ungdom och lättsinne följs alltid åt. Kom
fram, får jag si på honom lite närmare!
Och gumman spände ögonen i mig. Men hon kunde
inte hålla sig riktigt allvarlig och hela hennes ansikte
lyste av godhet.
— Si nu inte så surmulen ut för att jag sir på
honom. Herren ger väl alltid någon råd. Jag tror på
herrn, ja det gör jag. Ta av sig rocken och sitt ner
så ska jag bjuda på kaffe. Ja, han får stanna. Och
kostymerna vill jag inte ha. Dem kan han behöva, när
han ska va fin. Jag är väl ingen pantlånarekärring
heller.
Jag tog gumman i famn och ville uppföra en
krigsdans med henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
