Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
staden var ju icke äldre — strängt taget — än femtio
år och var tråkig med de efter eldsvådan ganska nya
husen. Jag gick till ån och ritade båtar och blev av
en fiskargubbe bjuden på kaffekask i utbyte mot ett
»konterfej» av hans gumma.
Jag hade riktigt trevligt ombord och glömde tid och
rum, tills jag plötsligt upptäckte att det började
skymma. Vi måste tillbaka till Göteborg med sista
tåget, jag tog hastigt avsked av min värd och begav
mig uppåt staden för att återförena mig med mina
kamrater.
På Storgatan — eller vad den hette mötte jag
hotellvaktmästaren, som kom springande barhuvad.
— Det var bra att jag fick tag i herrn. Polisen är
efter herrarna!
— Polisen? Hur många finns det?
— Två stycken.
Jag drog en suck av lättnad.
— Nå men varför är polisen efter oss?
— För att stan ä i oppror!
— Nå jag är då oskyldig. Men har ni sett till mitt
sällskap?
— Dom har gått in på bägge bolagskrogarna och
bjudit på brännvin över lag, så finkan är proppfull.
Men nu vet jag inte var dom är.
Plötsligt dök en ålderdomlig poliskonstapel upp ur
en gränd och styrde rakt på oss.
— Jo herrarna ä just riktiga herrar! Fy faen!
Och han spottade föraktfullt.
— Ge sej till å bjuda stans värsta fylletrattar på så
mycket sprit de vill ha. Dä ska kosta herrarna dyra
pengar i böter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
