Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räv och underkasta den världens styvaste rävmålares
kritik. Det var hemskt fräckt, men jag totade till något
slags fabeldjur, som skulle föreställa något i rävstil.
När festen började tänkte jag bara på Liljefors och
hade helst velat smita från hela tillställningen, men
nästan med våld drog man mig fram till det hörn
av salen, där han stod och iakttog gästerna som
samlade sig. Det blev presentation och Liljefors sade:
— Jag brukar aldrig råda någon att bli konstnär,
men er vill jag råda att lämna det ni har för händer
här i Uppsala och bli målare.
Jag minns att jag ville sjunka genom golvet av
förvåning och glädje, och en vild längtan att flyga,
hoppa, slå kullerbytta eller vad som helst.
— Kom ut till mig på Kvarnbo så ofta ni vill, så
ska vi tala om saken.
Läsaren kan vara övertygad om att jag icke dröjde
länge med besöket och att jag upprepade det under
de två följande åren så ofta att till och med grekiskan
och latinet började mattas av i konturerna och det vill
inte säga litet, ty de voro min första kärlek (på det
området). Aldrig skall jag glömma första gången
Liljefors satte en pastellåda och en bit papper i mina
händer. Jag frågade: — Vad skall jag måla?
— Måla just det du nu har framför ögonen!
Det var ett hörn av ateljén!
Jag började. Jag svettades och knogade och fann
med ens att saken var den svåraste av allt här i
världen — en insikt som dock inte kunde alldeles
förjaga åsikten att detta att måla var det roligaste
här i världen.
En gång, en tidig morgon blev jag skjutsad in till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
