Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
redigerades av Axel Klinckowström och Oscar
Bensow, teol. och fil. doktor, kyrkoherde med mera, var
en högst underbar tidning. Jag går så långt i kritik
att jag vill påstå, att det var mycket ont om humor i
Sverge då för tiden.
Nästan skrikande av hunger hemsökte jag
Söndags-Nisse och erbjöd de båda redaktörerna en teckning.
Ett gammalt minne från Småland. Jag fick fem kronor
och vart ögonblickligen rik. Jag åt som en vild man
och gjorde en ny teckning. Fick nästan tio kronor
och blev ohyggligt förmögen. För detta skall jag
alltid tacka Klinckan och Oscar Bensow.
Så småningom åkte Hugo Vallentin och jag ihop.
Han var en ganska intressant människa — kanske
mera journalist än annat. Han var ingen uppfinnare,
ingen författare, men han var mycket vaken då det
gällde detta jordklot. Han var icke svensk.
På den tiden gick en antisemitisk våg genom landet
och han vart anfallen. Men jag, som icke begriper
rashat, försvarade honom. Vi blevo ganska goda
vänner därigenom. Det roar mig just nu att säga att
detta, att hata en ras, är för mig vidrigt. Jag vill
omfamna hela världen och påpeka just faktum, att vi
ha precis de orientaler vi behöva ha. Deras kultur är
i alla händelser äldre än vår. Gören era saker bättre
än de, o svenskar!
Kunnen I icke göra det, så bören I hålla er lugna
några århundraden!
De som kunna hata äro dumma. Hela min själ
reagerar mot begreppet hat.
Det var rätt lustigt att leka med, då Hugo
Vallentin började med den nya Söndags-Nisse. Han ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
