Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Arundel street och Strand högg jag en cab och var
med ens europé, en man som rest mer än de flesta, rik
intill Rothschildism, oberoende och kulturbejakande.
Hästhovarnas klapprande mot gatan fascinerade mig
och jag ville skrika av glädje, ty jag ägde ju London.
Nu var jag alltså ensam ute i världens största stad,
vilken var min egendom, ty jag hade tjugufem pund
i plånboken. Min hästs snabba takt, hovarnas
klapprande på gatans träbeläggning, verkade som musik.
Kusken höll in utanför en blygsam butik vid en
bakgata i närheten av Whitechapel Road. Jag klev in i
antikvariatet. Där sutto två människor, en gumma
med ett ölkrus framför sig på ett litet bord, där en
smutsig kortleks placering vittnade om någon patiens,
och en ännu smutsigare gubbe, som såg ut ungefär
som jag föreställde mig mr Scrooge i Dickens’
A Christmas Carol. Jag frågade efter mr R.
— Mr R. är död! Var det annars något ni ville?
svarade den gamle mannen.
— Död? Jag hade brev för mindre än en vecka
sedan från honom. Berätta om honom! Vad dog han
av?
— Vet inte. Ni måste vara hans landsman, ty han
talade nästan lika dålig engelska som ni. Var det
annars något?
— Vet ni inte hans sista adress? Han sade att den
var här.
— Vet ingenting om mr R. Gå för fan i våld, om
ni inte ämnar köpa något.
— Men vill ni inte ge mig någon upplysning
om R.?
— Go to hell!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
