Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - Romantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom i land, och hade jag inte varit så stark, så hade
de ätit opp mej. De såg på mej som vi sir på
fruntimmer, Engström, och det är väl det hemskaste en
kan tänka sej.
Men det var inte lätt att klara hela den där
besättningen på Sandön, för vi hade inte stort mer mat
än vi hade behov för själva. Men så blev det en
hälsikes nordost och isen bröt opp och tysken kunde
klara sej in till Huvudskär. Är inte detta en roman,
Engström? Här talar Engström om romaner å
romaner å skryter å skräpper! Men ge sej ut på den
blåmålade osiljanen, Engström, då får han si på sjögång.
Jaja, jag vet ju att Engström har seglat, men har han
inte alltid haft proviant? Nänä, men jag vill fråga
Engström om han har ätit människokött.
— Nej, det kan jag inte påminna mej.
— Då skulle Engström ha varit med på en dansk
skonert som hette Johanne, som var hemma i
Fredericia och kom från Brahestad. Hon blev läck och
flöt på lasten två dygn. Sjön spolade allting rent,
penteriet och hela fallerallan var borta, och vi trodde
att vi skulle ge oss i väg till botten. Ingen mat hade
vi, men kapten var en sån där fet fisk — och på
tredje dan sa ja åt gossarna i skansen: — Har ni
inge kek, pojkar?
— Jo, de har vi! sa en grabb, vi har gubben.
— Haha, sa en gut, men vem vill börja tygge på
den?
— Dä ska faen bräkke mej jej, sa ja. Och jag gick
fram och högg tänderna i nosen på’n.
— Vogt dej, svensker! sa han. Jeg skyder, sa han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
