Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- UR MINA MEMOARER
- Överstinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÖVERSTINNAN.
En vacker vinterafton i nådens år 1869 satt prosten
Sixten Marcellus vid sitt skrivbord sysselsatt med
morgondagens predikan. Det var i soldalningen och de
sista strålarna kommo den vita skogen på andra sidan
sjön, som utbredde sig framför hans fönster, att lysa
i guld och rött, medan de blåa skuggorna snabbt
förlängde sig på den vida snöytan. Men det småländska
höglandets härliga natur gjorde denna afton icke det
vanliga behagliga intrycket på prostens eljest känsliga
öga, ty tiderna voro onda och han suckade djupt
medan han bläddrade i Hoofs postilla efter ett lämpligt
uttryck för sin smärta, ja låt oss säga vrede, ett
sinnestillstånd, som endast sällan fick bemäktiga sig hans själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0085.html
