Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - Thanatos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och det beslöts att jag skulle komma på sjukhus. Jag
kom.
Jag hade observerat att min familj såg på mig
såsom på en, som man kan tvivla på. Jag tänkte;
»de ha talat med mina läkare och ha fått olämpliga
underrättelser.» Jag är smålänning och alltså
ohyggligt sund. Jag är frisk, men kanske litet trött. Detta
kallar familjen sjukdom.
jag medger att jag var trött och slö. Men jag
tänkte icke på Döden. Jag ansåg Döden fullkomligt
utesluten, låg och stirrade i taket, då jag icke läste
böcker, drack grogg med besökande vänner, som sågo
undrande ut, och jag planerade en helt ny filosofi,
utgående från ett lugnt horisontalt och behagligt
sängläge. En dag kom en läkare, en vän, till mig och sade:
— Du är mycket sjuk och måste opereras. Vi tar dej
i kväll klockan nio.
— Nej, sade jag, jag hade tänkt att få leva litet
till. Och för resten är det brutalt att dra en människa
ur sängen så här. Jag måste sköta om mitt hus, innan
ni kommer med kniven. Och jag måste tala med någon
kamrat om det som måste göras efter min död.
— Nå, vi väntar tills i morgon med operationen.
Men vi tar dej klockan sju i ottan.
— All right!
Jag tänkte: »Skall jag dö nu? Jag måste ta hit ett
par vänner.»
Två kommo, den ene var läkare. Jag sade: —
Berätta! Fullkomligt sanningsenligt!
— Ja, sådant berättar vi i vanliga fall inte för
bönder. Men jag vill säga, att det finns intet hopp. Det
vore ett absolut underverk — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
