- Project Runeberg -  Ur mina memoarer och annat /
141

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - En berättelse från Söderhavet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

däckssoffa, några bitar rundhult, ett par tunnor odi ett
stycke av en mast med vidhängande tågvirke. Men
ute vid ett rev, där tydligen grundstötningen hänt,
låg något och guppade i dyningen. Det såg ut som ett
hus, det var väl själva bryggan. Och nu såg han, att
en del bräder och andra obestämbara föremål voro på
väg i land, ty det var pålandsvind.

Skog, låg skog, fanns på ön, men inte en palm,
alltså inte något att äta av det slaget som palmer
kunna förse hungriga sjömän med. Och det var inte
utan att han kände sig liksom lite sugen. Han
började känna något som liknade omsorg för
morgondagen. Kanske var ön obebodd — — och han frös
litet, fast solen sken obarmhärtigt och likgiltigt, men
välgörande på hans våta skjorta och byxor. Han hade
aldrig läst Robinson Crusoe, bara katekesen och
bibliskan och det som förekom i folkskolan på Rådmansö,
men av allt detta kom han bara ihåg några
bibelspråk, Gustav Vasa, Karl XII och
multiplikationstabellen. Han kände sig ganska ruggig till mods.

Alltnog — han fann sig stå inför livets blodiga
allvar utan handklaver och mungiga, utan snus och
tobak och annan mat. Han hade visserligen under sitt
långa sjömansliv hört historier i skansen om folk, som
levt av rötter på obebodda öar och folk som ätits upp
av kannibaler — fötter och händer skulle vara det
bästa — och han påminte sig en historia om en
irländare, som blivit kung på en ö, som beboddes av
människoätare.

Det enda irländaren hade emot sina underlydande
var deras matordning, särskilt vid festmåltiderna.
Fylld missionär var den finaste rätten. Man dansade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:10:26 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free