- Project Runeberg -  Ur mina memoarer och annat /
166

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - Stryk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sättet, om de begått något rentav ohederligt eller
något som är mot naturen.

En man bar sig en gång högst skurkaktigt åt mot
mig. Jag var ung och stark och var icke rädd för
något i denna världen. Hans handling var så småaktigt
lumpen, så idiotiskt egocentrisk att jag (som vill tro
alla människor om gott) måste reagera. Och jag
telefonerade till honom — ty jag vågade inte träffa
honom personligen av rädsla att begå ett mord — och
sade: — Kom ihåg, gosse, att närhelst jag träffar
dig och varhelst i sällskap, på Rydberg eller Grand
Hôtel, slår jag dig på käften, bestraffar dig!

Alla lymlar äro fega och han fann för gott att
bosätta sig i en annan stad. Han hade begått ett brott
som, om jag velat använda Lagen, kunnat rendera
honom ett par års internering.

Men om jag hade fått tillfälle att bestraffa honom
med stryk, hade jag efteråt kunnat glömma hans brott.
Ty jag är icke långsint. Och han kunde ha fortsatt att
vara den fina direktör han simulerade.

Ja — stryk kan vara ett utmärkt botemedel. Men
det måste utdelas med urskillning. Varje moder vet —
eller lär sig — hur hon skall behandla den nyfödde.

Ungefär på samma sätt måste vi behandla folk som
icke passa i samhället på grund av missriktad
undervisning eller försumlighet i fråga om uppfostran.

Jag hade en lärare som hatade mig — varför är
ännu en gåta, ty jag var en ganska hygglig pojke i
skolan, om också något originell. Detta förstår jag
först nu. Han förföljde mig och försökte driva med
mig, men det gick ju icke alls, ty jag hade en
medfödd småländsk humor, som översåg både med läraren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free