Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - Aidesimos av Aleppo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Biskopen skulle vila en stund.
— Omöjligt, jag måste träffa honom. Jag skall vara
hans ciceron en stund. Det är överenskommet!
— Var så god, kandidaten!
von Trenck rusade in i hissen, åkte upp — vad
hissen gick olidligt långsamt! — och knackade på
biskopens rum. Intet svar! Men ur rummet bredvid
dök en svart figur ut — en av högvördighetens
följeslagare.
På sin elegantaste franska — och den var verkligen
elegant — framförde von Trenck sitt ärende. Hans
högvördighet hade icke anmält sin ankomst hos
stadens myndigheter. Det behövdes bara en liten
formalitet, men denna krävde hans högvördighets
personliga inställelse, von Trenck hoppades att hans
högvördighet ännu icke gått till vila. Det hela skulle ta
bara några minuters tid, nere på gatan stod stadens
elegantaste åkdon till hans disposition.
Den svarte dök in i biskopens rum och bad om
någon sekund von Trenck stiga in. Biskopen hade
ännu ej börjat befria sig från sitt jordiska ytterhölje.
Efter en elegant reverens satte von Trenck biskopen
in i situationen och hans högvördighet, som ju var
van vid de odrägliga passviseringarna och
trakasserierna i Levanten, där myndigheterna i varje småstad,
varje by gjorde svårigheter för den resande, förstod
genast och var beredd att följa. Han var tacksam och
glad att allt skulle avlöpa så enkelt och smärtfritt
som von Trenck utlovade.
Man installerade sig i hissen och åkte ned. Vid
landån stod Salenius och presenterades som notarie i
passbyrån. Kusken var redan instruerad. Man körde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
