Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- AGNARNA OCH VETET
- Till havs
- Kapten Örman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
KAPTEN ÖRMAN.
Snickare Johansson kom långsamt och högtidligt
stegande in på min gård på söndagsmorgonen. Han
var klädd i svarta kläder, hade söndagsblad utan krage
och rökte en fruktansvärd cigarr. Johansson är döv
sedan många år. När han var timmerman på barken
Flora av Väddö fick han ett block ända från röjeln i
skallen på sig och sen dess har han ständig susning
i öronen, natt och dag. Man måste skrika för att han
skall höra.
— Hur är det med susningen, Johansson?
— Likadant, natt och dag.
— Men Johansson sover väl ibland?
— Lika förbannat susar dä, natt och dag, om jag
sover eller är vaken. Men det var inte det jag skulle
tala om, utan nu kommer jag för kapten Örmans
skull. Jag tror rentav det är bäst, att Engström
hälsar på honom. Jag tror att han inte har många
dar kvar.
Jag kände kapten Örman. Han var inte egentligen
kapten men han hade fört skuta i Östersjön för många
år sedan. Han hade engelsk examen, påstod han, och
papper kunde han visa, äss det behövdes, försäkrade
han. Men jag generade honom aldrig med närgångna
frågor. Faktum var att han varit skeppare på en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0202.html
