- Project Runeberg -  Ur mina memoarer och annat /
221

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - AGNARNA OCH VETET - Rocken från Alaska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


O, Du Heliga Ungdom! Det var på den tiden, i
ungdomens vår.

Han följde mig. Vi togo en droska och åkte till
min bohemrestaurang. Där var full fart. Man sjöng.
En modell steg upp på ett bord och dansade en vild
och vacker dans. Och bakom disken satt den feta
madame och log. Genom köksöppningen syntes Le
Patron svettig och gemytlig och sysslande vid spisen.

Vi beställde mat och vin. Framför oss på bordet
lågo några tidningar, bland dem en amerikansk
illustrerad tidskrift. Jag bläddrade i den och fann några
illustrationer från Alaska. Jack London var då ännu
icke uppfunnen, men där funnos fotografier tagna
av pioniärer styvare än han — och vederhäftigare,
folk, som var med då de första »rusherna» dit
arrangerades.

Jag visade min kamrat en bild föreställande en
man som höll på att mata sitt hundspann. Han var
klädd i en kavaj av något slags rutigt tyg, högst
ovanligt.

— Det där tyget tycks vara omtyckt i Canada och
Alaska, sade jag. Det är antagligen ett slags
uniform för folk som ger sig dit. Jag skulle vilja ha en
sådan där kavaj. Jag vet att jag får svårt att någonsin
komma dit upp, ty jag har viktigt arbete hemma.
Men jag skulle vilja bära en sån där kostym bara för
att ibland kunna inbilla mig att jag är där uppe och
gräver guld eller fiskar lax eller jagar.

Kamraten lät monokeln falla i västfickan och sträckte
fram handen. Jag tryckte den.

— Detta är underligt. Precis detsamma har jag
drömt om. Sedan flera år har jag sett det där rutiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:10:26 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free