Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- AGNARNA OCH VETET
- Pan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
PAN.
I vintras såg jag Pan en kväll i Lilljansskogen. Han
såg ruggig ut och hostade, där han satt under en
gran och slog bort snöklackorna som fastnat under
klövarna, ty det var töväder. Raggen såg våt ut och
full av barr och stickor. Ögonen runno och han snöt
sig ideligen i fingrarna.
Men i dag såg jag honom i min egen skog. Han
stod i ett moln av mygg mitt i solskenet och lyssnade
till radiomusiken från en elegant motorbåt som låg
under det branta berget och blänkte av mässing och
fernissa. Nu hade han ingen snuva. Hans hud hade
färg som en gammal fiol och den kolsvarta raggen
kring länder och ben glänste. Ögonen lyste som
körsbär i det solbrända ansiktet och hans tänder voro det
vitaste i landskapet, vitare än måsarna som kretsade
över honom.
Visserligen står det »förbjudet» på mina grindar,
men Pan är alltid välkommen. Jag beundrade hans
musklers vackra spel under skinnet, de små hornens
svarta spetsar, de blänkande klövarna, öronens snabba
rörelse, den oljiga glansen över huden och krullhåret.
Plötsligt brakade det i skogen och ett stånkande
närmade sig. Jag vände mig om. Tre feta
grosshandlartyper med K. S. S. S. i mössorna strävade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Oct 18 18:10:26 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0230.html
