Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - AGNARNA OCH VETET - Målare Petterson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lugn för. För i dag är Tok-Pelle oljad och kan hålla
på ett dygn om det kniper. Kaskarna har blåst av
honom och får han bara inte för mycket, så är han
den trevligaste karn i hela skärgårn. Men här är han
för resten. Välkommen i vår loge, som
godtemplaren säjer!
— Tack ombord, säjer man då. Fy tusan vad jag
var våt. Men där hängde en fårskinnsväst också i
skansen. Den tog jag i stället för skjorta. Engström
har väl inga lopper i’n?
— Ånej, inga som är farliga för Petterson. Är
Petterson rädd för lopper?
— Ja, för bondlopper. Jag har målat hos bönder
ibland långt oppe i Roslagen och de har lopper som
är så jäkliga, så när en vill ta dom, så sätter de sej
på bakbena och tar spjärntag och visar tänder.
— Jaha, varsågoa, nu är maten färdig, sade Vågberg.
— Hugg in först, Petterson, vi äro hemma här,
persvaderade jag.
— Nej men si brännvin! Jag har seglat en hel svensk
bondmil med döden för ögona, sen jag såg brännvin
sist, så nog har jag förtjänat en geting. Jaha,
Engström, nu är det längesedan vi åt ett mål tillsammans.
Kommer han ihåg när jag målade det här bordet,
som vi äter vid, och skåpena och hyllorna och den
där kaggen, som var surrad på skänken? Det är väl
tjugu år sen minst. Men då kände vi varandra knappt,
och nu börjar vi bli gamla alla fyra i kajutan. Men
färgen håller vi, åtminstone vi bägge som är målare,
pratade Pelle med munnen full av mat. Vågberg är
väl yngst av oss, kan jag tro?
— Ånej, jag är femtiofyra år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
