- Project Runeberg -  Ur mina memoarer och annat /
267

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - AGNARNA OCH VETET - Målare Petterson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en gubbe blev levande begraven, och det är nog inte
så trevligt för den som kommer ut för’et.

— Släck lampan, Petterson! gäspade jag. Det skulle
Petterson ha gjort innan Petterson kojade.

Petterson reste sig upp och släckte.

— Förlåt, Vågberg, om jag trampar dej på kran!
men här blev svart som i ett par säckar. Maka dej
lite, Vågberg! Så där ja! Jo, att bli levande begraven
lär vara värre än värst! Den gubben jag talar om —
det var visst oppe i Häverö för rexten — och det var
nån farsot, så folk dog som flugor — —

— Ligg inte och prata om sånt där, när en ska
sova! sade Vågberg.

— Är du spökrädd? frågade Petterson. Jo, dagen
efter hanses begravning, så begravde de hanses käring
alldeles breve — för si farsoten var så beskaffad att
de måste begrava de döda på fläcken genast så snart
de hade blivit lik. Och när de grävt så djupt att de
kommit i jämnhöjd med gubbens kista, så hörde
dödgrävarna att det knackade inifrån den. De blev så
vettskrämda, så de blev alldeles ifrån sej och kastade
sej opp ur graven och sprang till kyrkoherden, som
bodde alldeles intill, men han sa, att de nog hört fel.
men de svor på att det var sant.

— Det som är begravet, skall vara begravet! sade
kyrkoherden och befallde dem att återgå till sitt
arbete. Men de var alldeles säkra på sin sak, och när
de såg att prästen var omöjlig, så sprang de till
gubbens släktingar och berättade vad de hört. Men
de blev bara rädda och sa: Han är ju gammal, så
låt’en vara! Det är just trevliga släktingar, som
resonerar på det viset, men när en blir gammal så ger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:10:26 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0267.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free