Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen. - II. Den svenske soldaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. II. Den svenske soldaten.
Gudsfruktan.
Alltifrån Grustav II Adolfs dagar har den
svenske soldaten vida omkring varit särskilt känd för
gudsfruktan och vördnad för religionen.
I fredliga tider, då allt går oss väl i händer,
tro vi oss ofta själva nog. I striden, med döden
för ögonen, känner även den starkaste behov av
något att trygga sig till. I sådana stunder kunna
vi, liksom fordom våra fäder, hämta styrka och tröst
ur hjältekonungens stridssång, vars början lyder:
»Förfäras ej, da lilla hop,
fast fiendernas larm och rop
från alla sidor skalla.
De fröjdas åt din undergång,
men deras fröjd ej bliver lång:
ty låt ej modet falla.
Din sak är C!uds: gack i ditt kall,
och i hans hand dig anbefall,
så räds du ingen fara.»
eller i den luterska psalm, som börjar:
»Vår Gud är oss en väldig borg,
han är vårt vapen trygga;
på honom i all nöd och sorg
vårt hopp vi vilja bygga.»
Krigslydnad.
Med krigslydnad eller disciplin förstås, att
soldaten så i fred som krig vid utövandet av sitt
kall obetingat lyder sitt befäl och efter bästa
förmåga söker handla enligt dess avsikter och givna
föreskrifter, även då han är lämnad åt sig själv.
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
