Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen. - IX. Hästen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. IX. Hästen.
Vattning bör under vanliga förhållanden ske 3 227
gånger om dagen på bestämda tider. Vatten bör
i allmänhet givas före fodringen, ej efter densamma,
och är detta särskilt av vikt, då havrefoder gives.
Vatten bör icke givas för kallt. Finnes ej
annat än mycket kallt vatten att tillgå, kan dess
skadliga inverkan undvikas eller förmildras genom
att man kastar något hö eller halm i ämbaret.
Hästen tvingas därigenom att i små portioner
uppsuga vattnet.
Hästen bör i allmänhet ej föras eller ridas till
och från vattning i hastigare takt än skritt.
När hästen kommer in efter ansträngande
körning eller ritt, får han ej vattnas, så länge han
ännu är varm och andedräkten mer än vanligt
hastig.
Under marscher och i krig är det ofta lämpligt 228
att, under hästens dagsarbete och utan samband
med någon fodring, vattna en eller flera gånger,
när tillfälle erbjuder sig, ty man vet i regeln ej,
när man nästa gång kan få giva hästen vatten»
och han blir städse genom vattning upplivad och,
i synnerhet under stark värme, i stånd till större
kraftutveckling. Vid dessa vattningar gör det
ingenting, om hästen är varm, blott han ej får dricka
för mycket och marschen genast fortsättes, så att
han efteråt ej får stå och bliva kall. För att
förekomma att hästen dricker för häftigt, bör i
allmänhet bettet kvarligga i munnen.
~131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
