Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen. - XII. Körning m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kap. XII. Körning m. irii
304 Soldaten bör därför iakttaga:
att alltid behandla sin häst med välvilja;
att aldrig onödigtvis förslösa sin kraft;
att aldrig göra något på måfå, utan alltid först
göra sig reda för, vad han själv vill, att hästen
skall utföra, innan han fordrar något av honom;
att belöning och bestraffning ske med
urskill-ning och framför allt i rätt tid, så att hästen erfar,
att han vinner på att lyda och förlorar på att göra
motstånd; samt
att genom röst och åtbörder uttrycka lugn och
välvilja ävensom stränghet, när det behövs, men
aldrig ondska eller häftighet.
I allmänhet är ingen häst av naturen ond; genom
hård och rå behandling blir däremot ofta en from
häst misstänksam och ilsken.
Hästs förande vid liand och uppställning.
305 Ar hästen sadlad, skola, såvida ej uppsittning
omedelbart skall ske, stigbyglarna vara lagda i
kors framför sadeln eller uppdragna.
306 Till fots förer soldaten i allmänhet hästen till
höger om sig och med högra handen.
Körhäst fattas om tränsbetslets åt kusken vända
sidostycke tätt ovanför bettet; piskan hålles i vänstra
handen något nedanför mitten, rätt upp och ned
samt med spetsen uppåt.
Ridhäst fattas med högra handen tätt bakom
hästens käke uppifrån om båda träns- eller
bridong-tyglarna med pekfingret instucket mellan dem och
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
