Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - V. I Ragunda prästgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44 SAXON: UNDER ERliDSBANÉRET
Det var kanske något, som det var bäst, att jag icke
hörde.»
Hon ljög beundransvärt väl. Det var ej nog med,
att hon hört varje ord — hon hade också njutit åt dem,
njutit som en febersjuk av varje droppe vatten.
»Det var en ny värs i min hyllningssång till er, en
upprepning av den fråga, jag gjort mig sedan första
ögonblicket jag såg er: varför är ni här, i en omgivning där
ni ej hör hemma?»
»Passar jag då ej i denna omgivning?» utbrast hon
med en min, som skulle hon ha känt hans ord som en
förebråelse .»Är jag för glad? Är jag...»
»Missförstå mig icke, fru Karin. Jag menade att en
kvinna med eder skönhet...»
»Riddar Urne! Även här uppe bland fjällen förstå
vi oss på att skilja smickret från sanningen, då det blir
så tydligt...»
»Om det vore mitt sista ord, fru Karin, så skulle
jag säga, att ni är skön — ja, det är för lite sagt, men
jag skall nöja mig därmed så länge...»
Hon gjorde en avvärjande rörelse.
»Det hjälper icke — nu vill jag ha det sagt, ty jag
vill icke jämställas -med en simpel smickrare. Jag vill
ha det förklarat för er, varför ni måste stå så skön i mina
ögon... Nej, jag ber er, gå icke utan låt mig tala ut!»
Hon hade gjort min av att resa sig, men satte sig
åter till rätta i stolen.
»Mitt svarta hår, min mörka hudfärg, mina mörka
ögon och mitt livliga lynne vitna ju om, att jag är en
son av södern. Så är det ock. Min far inkallades från
Italien till danska hovet för att utföra en hel del vägg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
