Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - IX. Sveket mot barndomsvännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IX.
Sveket mot barndomsvännen,
Å JÖRGEN URNE lemnat Ragunda prästgård,
sökte fru Karin upp sin kammare.
Hon ville reda sina tankar, sina känslor och
alt det som hänt henne under föga -mer än en veckas lopp.
Var det värklighet och icke en saga?
Hon hade gått häruppe i långa år och sett det ena
hoppet brista efter det andra, så att hon till slut ibland
begynt tro, att hon skulle tvingas att leva hela sitt liv
i sådana småförhållanden som de, i vilka hon befann sig.
Och annat hade hon drömt en gång!
Då lyser plötsligt ett stjärnskott till i hennes
hopplöshets mörker — ett stjärnskott av så utpräglad
ljusvärkan, att hennes ögon bländas och hennes huvud svindlar.
Det kommer henne till mötes en man ur samtidens
högsta kretsar. Han kläder sig;, han rör sig, han talar
på ett sätt, som är fullständigt olikt alt, hon hittils träffat.
Det är som toge hennes obestämda drömmar form och
Saxon: Under fredsbavéret. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
