Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XIII. De frivilliga från Ström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE FRIVILLIGA FRÅN S’JRÖM
123
»Där gå ni och kuttra, obekymrade om att jag
fördärvar mina lungor», skämtade han då de kommit
närmare och i det han räckte Karl handen. »Det är väl
egentligen överflödigt att säga dig, huru välkommen du är?
Den sakei har väl Magnil ombesörjt?»
»Till fullo», svarade Karl leende.
»Men på något så tarvligt som mat har hon ej
förmått tänka i dag. Jag har bestä,mt anrättningarna och
Guru har tillagat dem efter behag. Få se, hurudant det
blivit.»
På förstugubron stod Guru och neg. Även hos den
gamla trotjänarinnan var Karl en stor gunstling.
Karl behövde ej lång tid för att befria sig från
vägdammet, och snart suto de till bords.
»Alra först måste du berätta o(m ditt äventyr i Stugun»,
sade Magnil. »Riktigt fullständigt. Jag har gjort en och
annan gissning på grund av Riinpis skildring samt vissa
uttryck i ditt brev, och det skall bli roligt att se, om
de slå in.»
Karl berättade, och båda lyssnade ivrigt. Magnil
glömde av maten långa stunder, och hon var så livligt
inne i stämningen, att färgen vek från hennes kinder och
tårarne komrao henne i ögonen, då Karl skildrade
händelsen mellan honom och Torjus uppe i skogen.
»Något sådant får icke en var uppleva», sade
kyrkoherden, då Karl slutat. »Du ser där betydelsen av att
utveckla lugn.»
»Tänk om jag varit så lugn och ej sänt Rimpi», sköt
Magnil in.
»Lugn är ej slöhet, min unge, och det där snilledraget
av dig var så bra och slog så väl ut, att det bestämt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
