Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XIV. Fienden kommer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FIENDEN KOMMER
13!
att utgjuta blod! Gå våra planer genom, så är det ytterst
hos dig deras upphov är att söka. Så mycket betyder
du i dessa dagar, som på det djupaste ingripa i en hel
provins’ närvarande och framtida öde. Och det är
därför, som jag ej förstår meningen med standaret, som ...»
»... ju är ett krigstecken. Standar i allmänhet pläga
vara det. Men detta skall vara ett fredstecken. Ni, som
vilja rädda oss från blodsutgjutelse och förstörelse, kunna
ju också behöva ett samlingstecken.»
»Älskade, älskade Magnil min, vad kärlekens ögon
se långt! Den skall ge mig en alldeles ny kraft, denna
vita duk med sitt röda kors och sin härliga inskrift. Den
skall vara mig en maning från dig om att gå fram i
Hans makt, som mig sänt och söka elda dem, som fylka
däromkring att tro på dessa ord i samma salm, varur
du hämtat din inskrift, nämligen: ’De andre förlita sig
på vagnar och hästar, men vi tro på Herren vår Guds
namn’.»
Berghemius kom åter.
»De frivillige från Ström äro redan på väg!»
»För mig är intet annat att göra än att följa deras
föredöme», sade Karl. »Och då jag far, glömmer jag
avskedets bitterhet genom den resekost Magnil sänder med
mig på vägen.» ,
Han pekade på standaret, som Magnil varsamt lade
ihop.
Tillrustningarna för Karls avresa undangjordes nu
med skyndsamhet. Och snart stod Magnil nere vid
trädgårdsgrinden, viftande med sin vita näsduk efter den
bortilande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
