Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XV. Jörgen Urne åter framme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det antagandet var värdigt en dum gästgivare, som just
ingenting annat tänker på än sjuka hästar.»
»Men sådana förstår han sig på, det måste
erkännas», skrattade Jörgen Urne. »I sommar tyckes han ha
farit kring hela Jämtland och övat sin läkarevärksamhet.
På huru många ställen ha vi spanat honom?»
»Det har jag ej hållit räkning på, nådig herre... Men
var det ej en dum historia, det där att den
hemlighetsfulle skulle vara en tjuv?»
»Nej, den lät mydket antaglig. Varken färjemannen
eller någon annan i byn hade sett honom. Om han velat
spionera så skulle han väl sökt att lfå tala vid någon
människa.»
»Han hade ju lappojken, nådig herre.»
»Om denne spionerade, varför skulle han då behöva
gå själv?»
»Ja. det är mydket konstigt altsammans det där. Och
det är dubbelt förargligt, att man skall stå inför en gåta
-i att man ej skall veta varken vad eller vem man kämpar
emot. Om man såge fienden eller visste var man skulle
söka upp honom! Den vore då ej så fruktansvärd. Nu
är det som att strida med lyktgubbar. Det
hemlighetsfulla är alltid det starkaste.»
»Dina filosofiska spekulationer äro riktigt
skarpsinniga, min käre Torjus», smålog Jörgen Urne.
»Jag förstod icke alt vad ni nu sade, nådig herre;
men ett förstår jag, att alt sedan vi träffade den där
hemlighetsfulle i Stugun, har det ej gått oss som förut.
Det har mer än väl kunnat märkas, att man varnats för
oss i varenda prästgård, och vi ha sedan dess ej ens
vågat försöket att tala med en präst.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
