Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XVI. De tre hundra fångarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE TRE HUNDRA FÅN G ARNE
147
»Låt honom komma in!»
»Han har inga hemligheter denna gång, säger han
också.»
»Sitt ner här och hör på, mor lilla, ifall det roar dig.
Jag skall gå efter honom.»
Det syntes, att prostinnan med stor: beredvillighet
efterkom uppmaningen.
Detta berodde dock icke endast på, att hon skulle
få tillfredsställa sin nyfikenhet. Nej, orsaken låg djupare.
Ty hon anade Rimpis ärende.
Hela iden tid, som gått sedan ryktena om kriget
började flyga omkring, hade varit en ängslans tid för
kvinnorna och barnen. Männen haide haft sammankomster
och viskat och mumlat sins emellan, farit bort utan att
säga vart o. s. v. »Vad skall det bli av alt detta?»
frågade kvinnorna sig med1 växande oro. Nu när
krigsbudet kom, kändes det dem nästan som en lättnad. Nu
skulle de åtminstone få veta, vad detta okända var.
»Vem är det, som skickat dig?» frågade Karl sedan
Rimpi hälsat. »Jag menar: vilken har givit dig de
meddelanden, du för med dig?»
»Kjel Enoksson.»
»Utmärkt!» saide Karl.
»Kjel Enoksson kom naturligtvis strax upp till
kyrkoherden och förtaide alt. Jag fick Vara närvarande under
tiden för att kunna med muntlig berättelse fylla ut, vad
kyrkoherden ärnade skriva. Jungfru Magnil var borta hos
en sjuk kvinna då. När hon kom tillbaka, fick jag för
henne upprepa, Vad Kjel Enoksson sagt. Kyrkoherden
hörde på. Och när jag slutat, var han så god att säga,
att jag uppfattat Kjel Enokssons ord så bra, att det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
