Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XVI. De tre hundra fångarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T
»Ers nåde förkrossar oss», svarade Kjel Enoksson
djupt bugande, »men om det gälde våra liv så kunde ej
detta vilkor bli fylt. Detta är en fattig fjällbygd, ers!
nåde. Pänningar äro en så gott som okänd vara här.
Den köpenskap vi driva med Norge sker mest — det
kunna nog otaliga norrmän i ers nådes här intyga —•
genom byte. Vi föra fågel, skinn och sådant till
Trond-hjem och Levanger och få därför i stället mjöl, sill, tobak
med mera.»
»Så få ni i stället för pänningar ge mig 1,800 lod
lödigt silver.»
»Det vore lika svårt att åstadkomma detta, ers nåde.
Det fins ej hälften så mycket silver i hela Jämtland, och
att hopsamla detta skulle draga många år.»
»Då härjar jag denna bygd.»
»Ädle, nådige herre, ej kan det vara er mening att
härja Mörsils socken därför att bönder från Jämtlands
alla delar fegt lemnats i sticket av sin anförare.»
Detta gjorde ett synbart starkt intryck på generalen,
vilkens ansikte genast fick ett blidare uttryck.
Han red bort med det högre befälet och Jörgen Urne
samt höll överläggning med dem. Den sistnämde tog
en mycket livlig del däri, ty han pratade ivrigt och slog
lika ivrigt omkring sig med armarne.
Då generalen kom tillbaka, sade han:
»Det vore fullt rättvist, att jag avfordrade er en
ordentlig lösen, och jag är tämligen övertygad om, att ni
förmådde utbetala densamma. Men jag vill vara högsinnad
mot eder, vad min konung och regering äro och anbefalt
mig att vara mot eder. Jag skall avstå från det tredje
vilkoret.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
