Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XVIII. Stulen lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STULEN LYCKA
179
»Det sista förslaget var värkligen något att tänka på,
fru Karin.»
»Ni kunde ju till dömes börja med Revsund. Jag
träffade härom dagen i min mans papper på ett brev,
skrivet i prosten Alstadius namn av dennes son Karl, som
är sin fars adjunkt. Prosten är en ungdomsbekant till
min man, vilken sålunda väl har vissa hänsyn för honom.
Det lär väl vara detta som gjort, att han ej talat om
brevet för mig.»
»Nå, vad stod det i brevet?»
»Han hade hört ett rykte, som han ej ville tro, att
min man stämplade mot fäderneslandet. Alstadius besvor
min mar att göra något, som bevisade att des^a rykten
voro osanna och att han vore trogen sin ed mot Karl XI.
Och så framhölls faran av Jämtlands övergång till
danska kronan. Brevet var riktigt gott skrivet.»
»Ni tog det ej?»
»Jag vågade icke. Men jag lät det ömsa plats. Frågar
han ej efter det, så har han glömt av det, och då skall
jag taga det och sända det till generalen.»
»Utmärkt.»
»Det skulle vara möjligt, att vi här vore på spåren
mer än vi kunde ana. Alstadius är en ytterst framstående
präst. Sonen är en nitisk ung man. Det skulle ej förundra
mig, om de utövade något slags ledareskap i sin ort.
Man borde följaktligen om möjligt ej döda fader eller
son utan föra dem fångna till lägret. Med tillhjälp av
tumskruvar eller dylika utmärkta hjälpmedel skulle man
till äventyrs få lösning på många gåtor och i och med
detsamma lika många anvisningar om tillvägagångssätt
för att ernå den seger, som hittils låtit vänta på sig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
