Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XXII. Två bragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ BRAGDER
219
ni få Olof Engelbrektsson eller icke, betyder föga.
Plun-drarne skola — ifall de ärna taga igen tjuvgodset —
ovilkorligen visa sig vid Revsunds prästgård, och där
sköter pastorn dem. Men vad varken han eller prosten
skulle förmå sig till, det vore att häkta kyrkoherde
Rahm. Och mot honom få inga hänsyn tagas. Ty han
är huvudmannen för allesamman de jämtska skälmar,
som sålt sig åt danskarne. Men ni skola ej nöja er
med honom. Ni skola också taga fru Karin. Om han
är huvudet, så är hon den hals, som vrider huvudet...
Ni göra altså en god och stor gärning, om ni lyda mig’.
Och vi lydde.»
»Det är nog bäst som sker, fastän jag, som sagt, ej
vet, huru jag skolat kunna anbefalla eller tillåta något
sådant. För min far hade det varit förfärligt... Ni togo
ej fru Karin?»
»Hon stod ingenstädes att finna. Jag tror, att hon
flytt i alra sista stund. Och vi vågade ej uppehålla oss
med att vänta där — vi kunde ju ha blivit överraskade
av en samling sammansvurne, som hon bådat upp...
På våra frågor, var hon var, svarade kyrkoherden blott,
att det visste han ej.»
»Vad sade han, då han förstod edra avsikter?»
»Det var på kvällen, vi togo honom. Jag tror att
han genast anade vårt ärende. Han kallade oss tjuvar
och uslingar och ropade på husfolket. Jag sade, att
vi satt detsamma ur stånd att hindra oss i vårt
förehavande.»
»Hur...»
»Vi bakbundo deras händer lindrigt och höllo vakt
för dem tils vi begåvo oss av. De kunde ju sedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
