Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XXII. Två bragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÅ BRAGDER
227
»Det är prosten i Revsund — en ärans man. Och
vi ha kommit hit för att befria honom.»
»Då hade ni tur, som träffade oss. Oören oss den
tjänsten att binda våra munnar och länka ihop våra
händer. Här är nyckeln. Låt det gå raskt.»
»Vi föllo i hvarandras armar, och jag tror, att vi
gräto alla fyra... Icke så långt därefter hade vi med
prosten i hölasset beträtt återvägen över Hallen och
Oviken.»
Karl berättade i sin ordning vad som hänt hemma
under prostens bortovaro, undantagandes Rahms
häktande. Han ville uppskjuta meddelandet därom så länge.
»Jag har glömt ett», tillade prosten. »Bland dem,
som förde bort mig, var också en af mina pastoratsbor:
Olof Ersson i Bröckling.»
»Det är då också dåliga karlar de fått härifrån»,
sade Karl. »Äro de övriga av sammansvärjningen lika
och är ordspråket om att ’kaka söker maka’ sanning,
då var Jörgen Urne just en ’pen mand’... Hvad skola
vi göra med fångarne? Skicka dem under ordentlig
bevakning till Frösön?»
»Det är bäst», sade prosten, och Per Simonsson
nickade bifall.
»Vi ha väl intet behof af folket här sedan dess?
Det tyckes mig så viktigt, att de få skörda sitt korn»,
sade Karl.
»Det vore väl om så skedde på alla andra ställen,
där det är ogjordt, annars blir det kanske andra, som
uträtta det. Jag hörde å skansen, att en svensk här
väntas hit», sade Esbjörn Sivertson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
