Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XXIII. En ädel kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIII.
En ädel kvinna
Karl, vad du var snäll som kom», viskade
Magnil, där hon satt i Karls knä. »Lusten blev
mig för brännande, då jag var så nära. Det
fans ju ej häller något hemma, som särskilt påkallade
min närvaro. Och bud hade de fått, att mitt ärende var
väl uträttat.»
»Ja> ja£ är så glad att denna förfärliga tid är slut,
att jag knappast tror det vara sant. Far skall kunna
intyga, att jag hållit mig tapper, men nog har det varit
klent med modet och nog har jag sväljt gråten många
gånger... Det var en förfärlig dag, då en af gossarne
från Ström kom och berättade mig om att ditt hem bränts
— värst innan jag fick veta hela sammanhanget. Och
värre ändå hade det varit, om ej gossen talat så
lugnande och stilla. Ty mellan raderna i ditt brev ville
jag läsa alt möjligt — och för resten tog han ej fram
det genast.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
