Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XXV. I midsomartider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
avgör icke till vilken nation vi skola höra, sade jag
nyss — ack det avgör egentligen ingenting. Det är vid
fredssluten, som riksgränserna — på kartan — fastställas
av makternas ombud, Varför kunna då ej dessa, när
tvister uppstå folken emellan, sammanträda och avgöra,
vad i alla fall de och ingen annan myndighet kan avgöra,
utan att först tusentals människor skola dödas och
lemlästas, änkors och faderlösas klagan ljuda och krigets
följeslagare, pest, lastbarhet och fattigdom, översvämma
landet? O, jag ser framåt mot en tid, då orden om att
svärden skola varda plogbillar blivit sanning!...
Vi ha segrat utan svärdsslag, i Hans kraft som sade:
’Stick ditt svärd i skidan, ty de, som taga till svärd,
skola förgås med svärd’. Ingen har i vår strid fått vara
ett mäktigare Herrens redskap än den man, som jag
från och med denna dag får kalla min son, pastor Karl
Alstadius.»
Magnil tryckte Karls hand, där de stodo framför
den gamle, över vilkens ansikte låg något förklarat, och
det vart så stilla i kyrkan, att människorna nästan höllo
tillbaka andedräkten, då Berghemius fortfor:
»Med min församling har jag delat all min glädje,
all min sorg, och jag kan därför icke underlåta att på
denna dag och i denna stund tacka Gud för vad han
givit mig, då jag fått lemna min älskade dotter åt denne
min käre son... Även honom få ni dela med mig så
länge det är mig förunnat att leva ibland er.»
Han sjönk ner på knä framför altarringen.
Efter det att en stunds tystnad rått, framträdde
guvernör Karl Sparre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
