Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifsbilder och drömmar - Krig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan han blivit något så när iståndsatt till sin person
och dräkt, sade far, som visste, huru förhör med dylika
skola ledas:
»Hur kunde Lasse ge sig på en så stor gosse?»
»Han pekade fingret åt mig», svarade Lasse utan en
aning om, huru ledigt han gick i fällan.
»Ser Lasse, det är krig. Den starkaste pekar fingret
åt den svagaste. Är nu — som ofta är fallet — dennes
egenkärlek lika stor som hans oförstånd, så rusar han
på den starkaste. Och den starkare slår honom, tar ifrån
honom hans egendom och skrattar sedan åt honom.
Förstår nu Lasse, hur man skall undgå krig?»
»Jag skall inte bry mig om, ifall någon pekar fingret
åt mig.»
»Rätt så! Aldrig löna ont med ont! Det blir alltid
ofärd av det.»
»Men en stor kan ju anfalla en utan orsak?» sade
storebror, som var närvarande.
»Har det då hänt dig någon gång?» frågade far.
»Nej», vidgick storebror och såg en smula generad ut.
»Det händer alt mycket sällan», sade far. »Och slår
man inte igen, går man alltid mer helskinnad ur striden
än annars. Hur göra åskådande kamrater, ifall den
svagare anfaller eller slår igen?»
»De stå och se på, huru länge han kan reda sig
mot den större», svarade storebror.
»Och så skratta också de åt den lille och säga, att
den, som ger sig i leken, får leken tåla?»
»Jaa», medgav storebror.
»Och om den lille blir anfallen, men inser sin svaghet
och låter bli att slå igen?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
